Hujedamig.
Är det redan måndag? Fast helgen har faktiskt känts lång, längre än vad den brukar vara tycker jag. Ändå kommer en långhelg nu! Sköönt! Den här helgen har vi faktiskt inte gjort så mycket. I fredags var vi som sagt i Esarp och åt middag. Så gott! Laxen var oförskämt god, likaså nypotatisen. Åh, jag tror att jag åt för tre! Itne bra, men gott. Jocke kom ju hem där på fredagseftermiddagen efter att ha sovit uppe i Stockholm. Han hade fått ha samma kläder två dagar i rad, sova med linserna, äta middag klockan 00.30 på natten (efter att ha skippat lunchen!!!), somna 01.30 och gå upp igen 06.00 för att jobba vidare. Jag tyckte väldigt synd om honom.. Vad är det för tider? Ja, han ville ju bara hem så det är iofs förståligt. Det är han som får lägga upp arbetet egentligen.
I lördags så gick vi till Entré och fikade. Sen ville Jocke in på Carlings för att prova ett par jeans för att se om han nått sin målstorlek, och det hade han. Med råge! Och dom byxorna var så snygga så jag ville köpa dom till honom. Det blev att han köpte dom till sig själv, och ett par jeans till mig (jag har faktiskt inga byxor som passar längre! Det är jättefult att gå omkring i två storlekar för stora byxor, men jag har liksom inget val. Det är för kallt för kjol!) Så jag fick ett par nya jeans fårn Cubus (199 kr) som jag är jättenöjd med, nu får jag bara skynda mig att gå ner lite till i vikt så att jag kan få på mig mina gamla byxor. Och köpa några nya. Vi köpte även en grå/rosa skjorta till mig. Jag behöver verkligen en helt ny garderob. Jag behöver handla! Jag har så gamla kläder i min garderob att jag är förvånad att dom ännu inte trillar sönder. En kjol från när jag gick i åttan, använder jag fortfarande rätt flitigt. (alltså sju år gammal kjol). Den är fortfarande rätt fin iofs, ovanligt fin för att vara så gammal. Men det är ju inte roligt att ha på sig gamla trasor. Måste spara ihop lite pengar så att jag kan köpa en ny kjol. Fast först måste jag vara klar med vilken vikt jag vill ha. Nu ska vi nämligen sätta igång en till sopperiod, så vi får hoppas att vågen är snällare mot oss nu. Jag har stått still på samma vikt i kanske 4-6 veckor. Men som alla säger: det är bra, kroppen måste få landa ibland. Och jag har faktiskt inte varit varken besviken eller frustrerad. Jag har varit beredd. Jag visste att någonstans tar det emot, och det är nu det svåra börjar. Att hålla det uppe, inte ge upp, keep on going strong.
Det börjar med en cykeltur.. Hoppas att Jocke mår bättre ikväll för i såfall så ska vi ut och springa. Yes!
Jag har tagit jättefina bilder med mobilen, btw.. Men dom börjar bli lite gamla, men kan försöka att komma ihåg dom någon dag.
I lördags så gick vi till Entré och fikade. Sen ville Jocke in på Carlings för att prova ett par jeans för att se om han nått sin målstorlek, och det hade han. Med råge! Och dom byxorna var så snygga så jag ville köpa dom till honom. Det blev att han köpte dom till sig själv, och ett par jeans till mig (jag har faktiskt inga byxor som passar längre! Det är jättefult att gå omkring i två storlekar för stora byxor, men jag har liksom inget val. Det är för kallt för kjol!) Så jag fick ett par nya jeans fårn Cubus (199 kr) som jag är jättenöjd med, nu får jag bara skynda mig att gå ner lite till i vikt så att jag kan få på mig mina gamla byxor. Och köpa några nya. Vi köpte även en grå/rosa skjorta till mig. Jag behöver verkligen en helt ny garderob. Jag behöver handla! Jag har så gamla kläder i min garderob att jag är förvånad att dom ännu inte trillar sönder. En kjol från när jag gick i åttan, använder jag fortfarande rätt flitigt. (alltså sju år gammal kjol). Den är fortfarande rätt fin iofs, ovanligt fin för att vara så gammal. Men det är ju inte roligt att ha på sig gamla trasor. Måste spara ihop lite pengar så att jag kan köpa en ny kjol. Fast först måste jag vara klar med vilken vikt jag vill ha. Nu ska vi nämligen sätta igång en till sopperiod, så vi får hoppas att vågen är snällare mot oss nu. Jag har stått still på samma vikt i kanske 4-6 veckor. Men som alla säger: det är bra, kroppen måste få landa ibland. Och jag har faktiskt inte varit varken besviken eller frustrerad. Jag har varit beredd. Jag visste att någonstans tar det emot, och det är nu det svåra börjar. Att hålla det uppe, inte ge upp, keep on going strong.
Det börjar med en cykeltur.. Hoppas att Jocke mår bättre ikväll för i såfall så ska vi ut och springa. Yes!
Jag har tagit jättefina bilder med mobilen, btw.. Men dom börjar bli lite gamla, men kan försöka att komma ihåg dom någon dag.
Kommentarer
Trackback
