Det är svårt när det är svårt..

Jag gör verkligen speciella saker när jag sover. Som jag berättat tidigare så slår jag i huvudet, knäar väggen, slår väggen tills jag får blåmärken.. Jag vaknar inte alltid av dessa tilltyg som jag önskar att jag gjorde. Jocke är mest glad över att jag tar ut min sömnilska på väggen och inte på honom. Men i fredags natt så gjorde jag något igen. Jag slog inte väggen utan jag åsamkade mig smärta på annat sätt. Genom att vicka på fötterna. Och spänna vaderna. När jag vaknade upp på lördagsmorgonen så kunde jag knappt kliva upp ur sängen. Jag hade sån fruktansvärd träningsvärk! Och det håller i sig. Hela lördagen. Jag kan inte gå upp för trappor, jag kan inte gå ner för trappor, knappt röra mig. När jag gick och la mig i går kväll så tänkte jag att det blir nog bättre imorgon. När jag vaknar och ska gå upp så känner jag att det har inte blivit bättre - det har blivit värre. Nu måste jag ta myrsteg! Jag visste inte att man kunde få sån här träningsvärk av att ofrivilligt träna i sömnen. Men jag märkte även att det inte bara var vaderna som jag hade träningsvärk i. Idag har jag också träningsvärk i biceps och underarmar. Jag f-ö-r-s-t-å-r inte vad jag håller på med när jag sover! Varför kan man inte bara sova som en vanlig människa och vakna upp och vara utsövd? Utan blåmärken eller blodig lilltå? Vad är jag så arg på?

Och på grund av träningsvärken i vaderna och ett antal olyckor i helgen (snubblar över tidningsställ, missar trappsteg o dyl) så har jag också fått någon liknande benhinneinflammation i fotleden. Fotledsinflammation? Det känns precis som den benhinneinflammationen man får i smalbenen efter för hård träning, fast det sitter i fotleden.

Ja, det är synd om mig idag. Jag är på dåligt humör. Jag har ont. Jag är trött. Och imorgon börjar jag sommarjobba. Jag vill ha sommarlov!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0