starslacker

She must be hurt very badly.
Tell me what's making you sadly?
Open your door - don't hide in the dark.
You're lost in the dark - you can trust me.
'Cause you know that's how it must be.

Lisa - Lisa, sad Lisa - Lisa.



Den här låten har jag lyssnat på länge. Länge som över en lång tid. Jag har lyssnat på den så många gånger och den rör om i bröstet på mig. Jag vet aldrig vad jag känner när jag lyssnar på den. Den gör mig melankolisk, men eftertänksam. Jag tänker så klart på min syster Liza, jag tänker på den gången hon ringde till mig (hon kanske inte kommer ihåg detta) och var jätteledsen. Min mobilräkning hamnade på mycket (MYCKET!) mer än vad den brukar den gången. Jag tänker också på hur mycket hon har fått gå igenom. Och vilken tur hon har som har Johan såklart! Låten är så fin att jag blir alldeles tung i hjärtat.

När jag varit nog sentimental ska jag väl berätta lite roligt också. Dagen har ju varit okej faktiskt. Men den blev ännu bättre när jag kom hem! Först kom Rolle och satte upp våra hyllor över soffan, och så fick jag ett paket från min mamma! Jättekul! En massa paket som jag inte alls väntade mig! Så jag blev överlycklig.

Iallafall så såg det ut vid tresitssoffan tidigare idag:




Och så här ser det ut nu:



Det blev väl snyggt? Bättre än innan iallafall!

Nu har vi ätit, det var Jocke som lagade maten idag. Det blev bönsoppa med paprika och chili! Jättegott faktiskt. Mustigt och härligt.

Nu så! God kväll!