Girl, you'll be a woman soon
Översocial för tillfället. Vill bara prata med alla jag tycker om, vilket är ett begränsat antal, och än mer begränsat med tanke på att det är fredag kväll och klockan är efter 22..
Jocke är inte hemma, vilket antagligen bidrar till min längtan efter människor. Och i nästa vecka så flyttar Katha ner till Lund och jag längtar, jag längtar! Ännu en bit som kommer tillbaka in till mitt liv, så jag blir lite mer hel. Fast jag saknar såklart min fina Jonna, och skulle vilja ha henne här hos mig. Men Skåne är inte till för henne, det har jag förstått. Vem kan tycka bättre om Göteborg än Skåne? Oförståligt.
I dag lyxade jag till det, eftersom jag skulle få äta middag ensam, så köpte jag en falafelrulle på väg hem. Jag är inte den som skyr ensamheten utan jag tycker om att vara ensam. (Inte i kväll, uppenbarligen) Men hursomhelst, så satte jag mig ned utanför falafelstället på deras uteservering och började äta. Det kändes konstigt egentligen, men hur naturligt som helst, att sitta och äta ensam. Ute. Jag satt och läste min tidning och filosoferade. Falafel. Det var en god falafel, men alla i Malmö gör olika falaflar (en falafel, flera falaflar?). En godaste finns i Lund, och så är det bara. Men en har i nyhackad persilja och oliver, någon annan har inlagd rödkål, fetaost.. Många olika variationer. (Rödkål var ingen höjdare, om någon undrar..) När man äter falafel så är det nästan självklart att man kladdar lite. Om man inte är jätteförsiktig. Försiktighet och eftertänksamhet med mat är inget drag som jag besitter utan jag trycker in falafeln i tjocka syltan och grisar som vanligt. Mitt griseri har ingen annan med att göra, eftersom jag inte stör någon annan. Jag sitter inte ens i blickfånget. Ändock så går en gubbe förbi och ska kommentera mitt falafelsvineri. Lägg inte näsan i blöt, säger jag bara.
Vi har också diskuterat mansgrisar på jobbet. En läkare i chefsposition pratade med min kollega och min kollega ville veta hur en medicine kandidat stavade sitt namn. Det var det hon ville veta. Det han säger då är "Ja, det är en kvinna.. Nej, en tjej, en mycket söt tjej.." vilket gjorde att min kollega reagerade. Att en kandidat blir bedömd efter sitt utseende, och inte efter sin kompetens. Min kollega ville inte ens ha en utvärdering av kandidaten, utan hon ville bara veta hur namnet stavades. Konstigt.
Nu vet jag inte alls egentligen vad jag har skrivit, jag börjar bli väldigt trött. Jag skriver meningar i fragment. Då är jag trött. Vi hörs en annan dag.
Jocke är inte hemma, vilket antagligen bidrar till min längtan efter människor. Och i nästa vecka så flyttar Katha ner till Lund och jag längtar, jag längtar! Ännu en bit som kommer tillbaka in till mitt liv, så jag blir lite mer hel. Fast jag saknar såklart min fina Jonna, och skulle vilja ha henne här hos mig. Men Skåne är inte till för henne, det har jag förstått. Vem kan tycka bättre om Göteborg än Skåne? Oförståligt.
I dag lyxade jag till det, eftersom jag skulle få äta middag ensam, så köpte jag en falafelrulle på väg hem. Jag är inte den som skyr ensamheten utan jag tycker om att vara ensam. (Inte i kväll, uppenbarligen) Men hursomhelst, så satte jag mig ned utanför falafelstället på deras uteservering och började äta. Det kändes konstigt egentligen, men hur naturligt som helst, att sitta och äta ensam. Ute. Jag satt och läste min tidning och filosoferade. Falafel. Det var en god falafel, men alla i Malmö gör olika falaflar (en falafel, flera falaflar?). En godaste finns i Lund, och så är det bara. Men en har i nyhackad persilja och oliver, någon annan har inlagd rödkål, fetaost.. Många olika variationer. (Rödkål var ingen höjdare, om någon undrar..) När man äter falafel så är det nästan självklart att man kladdar lite. Om man inte är jätteförsiktig. Försiktighet och eftertänksamhet med mat är inget drag som jag besitter utan jag trycker in falafeln i tjocka syltan och grisar som vanligt. Mitt griseri har ingen annan med att göra, eftersom jag inte stör någon annan. Jag sitter inte ens i blickfånget. Ändock så går en gubbe förbi och ska kommentera mitt falafelsvineri. Lägg inte näsan i blöt, säger jag bara.
Vi har också diskuterat mansgrisar på jobbet. En läkare i chefsposition pratade med min kollega och min kollega ville veta hur en medicine kandidat stavade sitt namn. Det var det hon ville veta. Det han säger då är "Ja, det är en kvinna.. Nej, en tjej, en mycket söt tjej.." vilket gjorde att min kollega reagerade. Att en kandidat blir bedömd efter sitt utseende, och inte efter sin kompetens. Min kollega ville inte ens ha en utvärdering av kandidaten, utan hon ville bara veta hur namnet stavades. Konstigt.
Nu vet jag inte alls egentligen vad jag har skrivit, jag börjar bli väldigt trött. Jag skriver meningar i fragment. Då är jag trött. Vi hörs en annan dag.
Kommentarer
Trackback
