Relax, relaps

Ja, då var den här dagen till ända (?) känns det som. Jag blev less på mig själv och på det fina vädret. Jag blev less på att sitta inomhus när det var så fint väder (eftersom jag hade feber igår så verkade det vara ett klokt val att ta det lugnt idag..). Men jag tog mitt pick och pack, gick den lååånga vägen till Entré och satte mig återigen på Barista med en caffé latte. Det var dags att plugga! Och där satt jag i två timmar tills jag läst igenom det mesta, allt utom njurarna som jag kan och endokrinologin som inte är utskriven ännu.  Det var väldigt trevligt att sitta där länge och mysa. Och jag tycker att jag pluggade bra. När jag gick hem igen så gick jag förbi KappAhl igen för att kika på den röda klänningen som jag la in en bild på för några dagar sedan. Hittade istället dom här klänningarna:







Söta! Jag blev väldigt kär i den som är nederst, som inte har lika djup urringning. Det är alltså tre klänningar jag vill köpa, som alla kostar 500kr/st. No, I don't think so.

När jag kom hem var det en konstig snubbe som skulle försöka ta sig in i trappuppgången. Jag som alltid är lika paranoid, såg honom när jag närmade mig dörren. Jag stannade och började rota i väskan, och gick några steg åt ett annat håll. Då gick han också några steg åt ett annat håll. Då tog jag några steg mot dörren, och då tog även han några steg mot dörren. Då blev jag ännu mer misstänksam och tog några steg bort från dörren igen, och han gjorde samma sak. Tillslut så drog jag upp mina nycklar och gick snabbt mot dörren. Tyvärr så var han lika snabb och sa att han ville upp på fjärde våningen. Jag sa då att det bara finns tre våningar i vår trappuppgång. Han skulle till någon som hette "Achmaid" eller nått, och då sa jag att det bara bor en Jensen och en Hall längst upp. Resterade är typ Bergh, Andersson och liknande svenska namn. Men han ville upp och knacka på. Jag tycker att sånt är jättekonstigt, hade han kunnat namnet på den han skulle till så hade det varit OK. Men namnet stämde ju inte alls. Och sen frågade jag om han inte kunde ringa till sin kompis men det gick inte, för telefonen var hemma eller "closed" så jag antar att hans abonnemang var avstängt.  Sen så orkade jag inte diskutera mer med gubben (eller mannen) så jag lät honom gå upp på översta våningen och knacka på. Sen hörde jag honom gå ner igen och i äkta skvallertantsmanér så höll jag koll ut mot gatan så att jag såg att han kom ut igen. Men det dröjde aslänge! Så jag borde nog gå ner och kolla så att han inte riggat ytterdörren så att de kommer in i natt och snor alla cyklarna. Ibland måste man vara paranoid och skvallertant, jag vill nämligen inte bli av med fler cyklar! Det räcker nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0