Var tog solen vägen?

Ja, nu kan jag fortsätta..

Jag måste verkligen röra mycket på mig när jag sover. Utan att jag själv märker det. Jag börjar också få tendenser att resa mig upp i sömnen. Jag drömde för några månader sen, att vi hade inbrott i bilen igen. Jag sprang då upp ur sängen och för att kolla bilen, men när jag var på väg att ta på mig jackan och skulle låsa upp dörren så började jag fundera på hur jag visste att det var inbrott i bilen. Jag var ju ganska uppenbarligen kvar hemma. Men jag var osäker på var jag var någonstans och bestämde mig för att tända ljuset i hallen, och när jag tänt ljuset så visste jag att det bara var en dröm. Jocke hade ganska omgående somnat om, efter att jag sprungit upp ur sängen och skrikit om det pågående inbrottet.. Han bara suckade och somnade om.

I går natt hände något liknande, men jag skulle nog bara sätta mig upp. Tyvärr så låg jag inte på rygg, hade jag gjort det så hade hela incidenten fortskridit utan större besvär. Nej, nu låg jag med ansiktet halvvänt mot väggen. Jag skulle nog (i sömnen) sätta mig upp men allt blev lite snett så jag larmade huvudet rakt in i väggen. Jag vaknade av denna plötsliga smärta i pannan, såklart, och var mäkta förvirrad över varför jag frivilligt dängt in huvudet i väggen. Jag började skratta av förvåningen, och bakom mig hör jag Jocke viska "ajajajaj" (fastän han också sover). Så jag ligger och skrattar högt över min egen filuriga kropp som dunkar in sitt eget huvud i väggen när den sover, och Jocke som tycker synd om mig när han sover. Vad är vi, lustiga familjen?

Idag har vi varit ute och sprungit (respektive powerwalkat, eftersom min förkylning inte har släppt lungorna ännu), och middagen blev som sagt pastagratäng som blev oväntat god. Nu ska jag chatta lite med Vicky om skolarbete, sen ska vi slappa i soffan till Halv 8 hos mig och Efterlyst!

Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0