Prickly thorn but sweetly worn
Gud vad veckorna går fort! Har jag redan hunnit jobba i två veckor?! Arrghh! Det går bra, hur som helst. Jag trivs bra och dom verkar trivas med mig. Så det är ju bra!
Innan jag gick upp i vikt så kunde killar kolla på mig. Och det var jag van vid. Jag var ingen heting, ingen tiopoängarna, men när det inte fanns annat i närheten så gick jag att se på. När jag gått upp i vikt så kollade ingen på mig. Och det var skönt. Jag kunde gå förbi killar, män, gubbar, utan att känna blickarna. Det var riktigt skönt faktiskt. Idag när jag gick upp mot parken för att gå min runda så märkte jag att folk kollade på mig. Först var det en man som försökte få ögonkontakt. Konstigt. Sen satt det några killar på en bänk som vände sig om och kollade på mig. Sen gick jag förbi en grupp gubbar som stirrade ut mig. Konstigt! Jag började fundera på om det var något som var konstigt. Har jag glömt att ta på mig ett par byxor? Är det något som sitter ut-och-in? Är det något som sitter konstigt? Har jag en fläck någonstans? Nej, jag såg inget. Och jag hade inte heller någon iögonfallande klädsel: ett tajt, svart linne och Jockes gamla, beiga, randiga shorts. Som är för stora, så jag fick dra upp dom hela tiden. Jag kunde bara komma fram till två svar på att folk glodde:
1. För att jag är snygg.
2. För att jag är ful och tjock.
Och när jag kom hem så fick jag ställa mig framför spegeln. Visst har jag en liten mage kvar. Men jag är inte ful. Helt klart en mitt-i-mellan-tjej!
Så summan av kardemumman: Folk glodde. Jag vet inte varför. Slut på den diskussionen med mig själv.
Jag gick upp till parken i alla fall. Och jag kände mig fräsch i kroppen (alltså inte utseendemässigt) så jag bestämde mig för att prova att springa i dag. Herregud! Jag körde två varv i parken (2 km), sprang väl 1½. Sen satt jag och hyperventilerade. Jag som trodde att jag ändå hade fixat lite kondis med simningen, cyklingen och promenaderna! Nej, det hade jag INTE. SÅ det så! Men det var jätteskönt att känna flåset. Måste nog bara fixa lite Bricanyl, blir lite trångt i luftrören. Ska höra med läkaren när jag ska dit på måndag, om jag kan få det utskrivet eller om jag måste gå på undersökning.
Nu ska jag.. Kolla på tv? Laga mat? Läsa bok? Det blir inga läxor i alla fall. Så underbart att slippa det för tillfället.
Btw.. På den senaste tentan.. så fick jag VG!
Innan jag gick upp i vikt så kunde killar kolla på mig. Och det var jag van vid. Jag var ingen heting, ingen tiopoängarna, men när det inte fanns annat i närheten så gick jag att se på. När jag gått upp i vikt så kollade ingen på mig. Och det var skönt. Jag kunde gå förbi killar, män, gubbar, utan att känna blickarna. Det var riktigt skönt faktiskt. Idag när jag gick upp mot parken för att gå min runda så märkte jag att folk kollade på mig. Först var det en man som försökte få ögonkontakt. Konstigt. Sen satt det några killar på en bänk som vände sig om och kollade på mig. Sen gick jag förbi en grupp gubbar som stirrade ut mig. Konstigt! Jag började fundera på om det var något som var konstigt. Har jag glömt att ta på mig ett par byxor? Är det något som sitter ut-och-in? Är det något som sitter konstigt? Har jag en fläck någonstans? Nej, jag såg inget. Och jag hade inte heller någon iögonfallande klädsel: ett tajt, svart linne och Jockes gamla, beiga, randiga shorts. Som är för stora, så jag fick dra upp dom hela tiden. Jag kunde bara komma fram till två svar på att folk glodde:
1. För att jag är snygg.
2. För att jag är ful och tjock.
Och när jag kom hem så fick jag ställa mig framför spegeln. Visst har jag en liten mage kvar. Men jag är inte ful. Helt klart en mitt-i-mellan-tjej!
Så summan av kardemumman: Folk glodde. Jag vet inte varför. Slut på den diskussionen med mig själv.
Jag gick upp till parken i alla fall. Och jag kände mig fräsch i kroppen (alltså inte utseendemässigt) så jag bestämde mig för att prova att springa i dag. Herregud! Jag körde två varv i parken (2 km), sprang väl 1½. Sen satt jag och hyperventilerade. Jag som trodde att jag ändå hade fixat lite kondis med simningen, cyklingen och promenaderna! Nej, det hade jag INTE. SÅ det så! Men det var jätteskönt att känna flåset. Måste nog bara fixa lite Bricanyl, blir lite trångt i luftrören. Ska höra med läkaren när jag ska dit på måndag, om jag kan få det utskrivet eller om jag måste gå på undersökning.
Nu ska jag.. Kolla på tv? Laga mat? Läsa bok? Det blir inga läxor i alla fall. Så underbart att slippa det för tillfället.
Btw.. På den senaste tentan.. så fick jag VG!
Kommentarer
Trackback
