Jag var på sjukan igår och diskuterade vad som hänt och om dom har hittat. Dom har fortfarande inte hittat någonting, och läkaren sa att det inte var mycket lönt att leta vidare eftersom dom ändå inte skulle hitta någonting annat. Så han diagnostiserade mig med IBS - irritabel tarm. Tack så mycket! En "tarmsjukdom" som först troddes vara en psykisk sjukdom. Sen har dom kommit fram till att det inte är så mycket att göra åt, och att det antagligen är en fysisk sjukdom, som inte går att se. Men läkaren sa också att det inte egentligen låter som IBS, att jag inte riktigt stämmer in på beskrivningen, men att han inte kan göra mer. Så vi får börja behandla, eller prova olika behandligar eftersom det inte finns en egentlig behandling mot IBS. Jag tackar såklart min lyckliga stjärna för att jag inte hade Crohns eller Ulilös-skitet men samtidigt, IBS är en "slasktratt" för alla gastrosjukdomar som dom inte har en förklaring till. Plus då mediciner för ett sjukdom som jag kanske inte har, som kostade skjortan! Hela dagen igår gick på elvahunda kronor!
Tydlig IBS-diagnos och förklaring av läkaren
Detta är kanske den viktigaste behandlande åtgärden för majoriteten. Oro för sjukdomar som cancer, födoämnesallergier, inflammatorisk tarmsjukom mm, är en vanlig orsak till att en tid hos läkaren bokas. Om sådan oro finns kan ingen annan behandlande åtgärd vid IBS hjälpa tillfredsställande så länge denna oro finns kvar. En tydlig och betryggande diagnos är således grunden till lindring vid IBS.
Nej, jag är inte orolig. Inte alls. Speciellt inte när läkaren själv sa att det inte låter som att jag har IBS men att vi får börja där. Kul.
Annars så har Jocke köpt min julklapp tror jag. Han är väldigt hemlighetsfull, och han är väldigt rolig när han försöker att undanhålla något från mig.
Och snart helg igen! Längtar!
