Läskigt

Jag har inte kunnat sova ordentligt på flera dagar. Det är någonting som håller mig vaken, och det gör ont. Det är tanken på koloskopin. Jag går igenom det om och om igen och jag kan bara med en liten tanke få tillbaka båda panik och smärta. Jag känner hur jag andas genom masken i ren och skär panik. Jag försöker lugna mig själv men bara känslan av att ligga på en brits med för mycket lugnande för att kunna gå därifrån men för lite för att glömma.

Jag väntar fortfarande på CT och nytt jobb. Det är för jävligt detta. Ibland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0